källa: Wikipedia
atlantiska lunnefåglar är verkligen anmärkningsvärda fåglar. Lunnefåglar kan simma under vattnet och flyga i luften. De har utvecklat sina höghastighetsvingar och deras roder som simfötter som gör det möjligt för dem att simma effektivt under vattnet, där de fångar små fiskar inklusive sill och sandål. De kan dyka till ett djup av 200 ft och kan stanna under vattnet i 20 till 30 sekunder. När under vattnet flyger lunnefågeln i huvudsak, men den har bara mer motstånd än i luften.
hur exakt lyckas en lunnefågel dyka och simma genom vattnet så effektivt? Tja, lunnefågeln viker delvis sina vingar och har sina handvingar riktade bakåt. På grund av detta och dess förmåga att klappa mycket snabbt, under nedslaget accelererar fågeln uppåt och framåt genom vattnet. Sedan, under uppslaget, accelererar fågeln nedåt och sällan också framåt. För det mesta orsakar dock uppslaget bara lunnefågeln att bromsa.
även om de inte har kapacitet att andas under vattnet så länge som en pingvin, som kan hålla andan i cirka 20 minuter, har de ett annat attribut–mycket snabb flygning.
en Puffin kan klappa sina vingar upp till 400 gånger, vilket faktiskt är så snabbt att det verkar som en oskärpa för tittaren. Med denna vinghastighet är det ingen överraskning att Atlanten lunnefågel kan uppnå hastigheter som närmar sig 55 miles per timme.
en lunnefågel kan faktiskt bära upp till 62 fiskar i näbben. Bildkälla: Courier Mail, Australien
även om lunnefåglar inte är en hotad art hotas de av mänsklig aktivitet. På många ställen har Puffinpopulationen minskat på grund av överjakt, överfiske i områden där lunnefåglar fångar fisk och över turism i områden där lunnefåglar behöver ensamhet för att föda upp.
i följande video dyker några lunnefåglar av avsatser i vattnet och klappar kraftigt genom vattnet.
i följande video tar en puffin av och flyger bort.
citerade verk:
- Lunnefågelfakta 1
- Lunnefågelfakta 2, Projekt lunnefågel
- L. Christoffer Johansson * och bj Kuborirn S. Wetterholm Aldrin, kinematik för dykning atlantiska lunnefåglar (Fratercula arctica L.): bevis för ett aktivt uppslag, J. Experimentell Biologi (2001)