lagstiftande, verkställande och rättsväsende anses vara de tre pelarna eller kolumnerna i vår demokrati; ytterligare en är Media. Alla fyra tillsammans utgör det som kallas ”Check and Balance” – vingarna för att hålla styrningen av vår demokrati på jämn köl.
lagstiftaren är högsta i den meningen att den består av folks representanter direkt valda av allmänheten. Det är huvudfunktionen att göra lagar som håller allmänhetens välfärd i åtanke.
Executive är kabinettet baserat på principen om gemensamt ansvar. Denna enhet är de så kallade ’härskare’ som presiderar över landets öde. Det bildas vanligtvis av ett parti eller en koalition av partier som representerar majoritetsnummer i lagstiftaren. Det genomför ett politiskt partis politik och program i händelse av en enda partiregel eller vad som kallas ’gemensamt minimiprogram’ om det finns en koalition av partier. Rättsväsendet säkerställer att rättsstatsprincipen råder. Den granskar även den konstitutionella giltigheten av en antagen lag som antagits av lagstiftaren och godkänts av Indiens President. Således är rättsväsendet tungt belastat med ett mycket högt och unikt ansvar.
genomförandet av besluten av alla ovanstående tre vingar är genom det som kallas byråkrati, som i sin tur anses vara det verkliga fordonet för styrning. Utan denna struktur politik, program och domstolsbeslut förblir bara på papper och därmed detta utgör vad som i folkspråk kallas ’Public service’. De individer som ockuperar hierarkin kallas ’offentliga tjänstemän’. Engagemang för public service är således ett slags ’ Hall Mark ’av denna viktiga gren av’Executive’. Medlemmarna i denna tjänst har kontinuitet, medan de som leder sina respektive avdelningar, nämligen ministrarna, fortsätter att förändras genom valmediet och även under valutan för fortsatt styrande majoritet. Ansvaret för styrning vilar således på axlarna i denna gren. Ärlighet, integritet och opartiskhet hos denna flygel är således ett måste för offentlig service.
i en demokrati eller till och med i någon annan form av regering representerar Media offentliga känslor och åsikter om alla de andra tre enheternas arbete. Detta har antagit rollen som ’fjärde pelaren’ i vår demokrati. Under idealiska förhållanden har denna enhet en unik position att hålla de andra tre på jämn köl. Det är genom detta medium som allmänheten vet varje bit av vad som händer och levererar den allmänna opinionen till ’härskare’. Eventuell partisk rapportering kommer att leda till att balansen störs.
med ett sådant fint tänkt arrangemang på plats borde en utopisk status ha varit resultatet. Men i dagens scenario befinner man sig men i en grundligt nedslående miljö när det gäller lagstiftarens och verkställande beståndsdelar. Samtidigt med anklagelserna om ’betalda Nyheter’ har mediernas roll också varit under molnet. I denna beklagliga miljö bara rättsväsendet har gett en strimma av hopp trots sina många brister och enstaka anklagelser om ’rättslig aktivism’. Den nyligen antagna lagstiftningen för utnämning och överföring av domare i Högsta domstolen och höga domstolar i stället för Kollegiumsystemet som hittills är i drift kommer emellertid sannolikt att få verkställande och lagstiftaren på ena sidan och rättsväsendet på den andra på en konfrontation.
det är anmärkningsvärt att nästan alla politiska partier har stött den nya lagstiftningen. Det är också en anmärkningsvärd punkt att ’kollegierna’ var ett instrument som utarbetats av den ärade Högsta domstolen (först 1993 och sedan finjusteras 1998)och inte har något konstitutionellt stöd och på ytan är det bara i Indien där domare utser andra domare.
men för att analysera varför denna sällsynta politiska enhällighet har ägt rum uppstår ett behov av att gå tillbaka till de två avgörandena från den ärade Högsta domstolen i Indien för att svara på orsaken bakom det.
i det berömda Golaknath-fallet (1967) ansåg Högsta domstolen att de grundläggande rättigheterna låg utanför parlamentets befogenhet att ändra konstitutionen. Detta utlöste en växande efterfrågan bland politiker att utse domare som var engagerade i regeringens politiska filosofi. Sedan i Kesavananda Bharati-fallet (1973) ansåg domstolen att ”grundstrukturen” eller ”de grundläggande funktionerna” i konstitutionen inte skulle ändras genom ändringsprocessen. Efter detta efterfrågan på” engagerad domare ” fick ytterligare ett uppsving.
nödsituationen som följde sedan juni 1975 utsatte landet för virtuell diktatur i ungefär ett och ett halvt år och vi måste komma ihåg att under den perioden var det första offret rättsväsendet. Även om nödsituationen upphörde i början av 1977 sågs rädsla för verkställande direktörens dominans över rättsväsendet som en hotande fara. Det var i den atmosfären som Högsta domstolen utarbetade kollegierna för att hålla rättsväsendet utanför gränserna för verkställande direktören. Detta arrangemang har funnits som sagt tidigare sedan 1993 i över två decennier.
eftersom konstitutionen nu har ändrats för att inrätta ett permanent autonomt organ som kallas National Judicial Appointments Selection Committee verkar dagarna för kollegierna vara slut.
den nya lagen förutsätter eller snarare förväntar sig att kommissionen endast ska arbeta med ministeriets hjälp.rättsväsendets oberoende förblir under moln med vetorätt till ”Lagministern plus en” för att avvisa beslut som godkänts av majoriteten. Läsarna kan också komma ihåg regeringens avslag nyligen av ett namn som rekommenderas av kollegiet för hans utnämning till domare i Högsta domstolen. Det visar tydligt att verkställande direktören redan nu hade befogenhet att acceptera eller avvisa nomineringen och därmed det faktum att Kollegiernas funktion endast var rekommenderande. På andra sidan kvarstår faktum att ett alternativt namn bara kan komma från Kollegiernas beståndsdelar. Verkställande direktören är inte ens redo för detta. Huruvida det nya arrangemanget antogs med korrekt allmänhetens deltagande eller inte är därför inte längre giltigt nu.
vi är medvetna genom nyheter att Indiens överdomare för bara några dagar sedan i den öppna domstolen stödde kollegierna och många andra föregångare till hans hade också uttryckt tro på det systemet. Det finns också nyheter om att de nya lagarna har utmanats i Högsta domstolen och kommer att höras. Den ärade domstolen kommer nu att avgöra vilken av de två som skulle överleva. Således är rädslan för konfrontation nu en verklighet. Begreppet engagerade rättsväsendet kommer att vara en stor uppsättning tillbaka till vår demokrati. Det är därför nödvändigt att upplysta medborgare kommer i förgrunden och presenterar en kraftfull allmän opinion mot detta koncept så att rättsväsendets oberoende kan säkerställas. För att undvika en show-off kan en ombyggd ”kollegier” föreslås som en lösning som kan kombinera de goda egenskaperna hos båda-kollegierna och den nya lagen.