för att läsa mer om detta ämne, se Kristin Neffs artikel i Psychotherapy Networker om de fem myterna om självmedkänsla.
självmedlidande är inte självmedlidande. När individer känner sig självmedlidande blir de nedsänkta i sina egna problem och glömmer att andra har liknande problem. De ignorerar sina sammankopplingar med andra och känner istället att de är de enda i världen som lider. Självmedlidande tenderar att betona egocentriska känslor av separation från andra och överdriva omfattningen av personligt lidande. Självmedkänsla, å andra sidan, gör att man kan se de relaterade upplevelserna av själv och andra utan dessa känslor av isolering och frånkoppling. Också, självmedlidande individer blir ofta bortförda med och inslagna i sitt eget känslomässiga drama. De kan inte gå tillbaka från sin situation och anta ett mer balanserat eller objektivt perspektiv. Däremot, genom att ta perspektivet av en medkännande annan mot sig själv, tillhandahålls ”mentalt utrymme” för att känna igen det bredare mänskliga sammanhanget av ens erfarenhet och att sätta saker i större perspektiv. (”Ja det är väldigt svårt vad jag går igenom just nu, men det finns många andra människor som upplever mycket större lidande. Kanske är det inte värt att bli så upprörd över…”)
självmedkänsla skiljer sig också mycket från njutningslystnad. Många säger att de är ovilliga att vara självmedkännande eftersom de är rädda för att de skulle låta sig komma undan med någonting. ”Jag är stressad idag så för att vara snäll mot mig själv ska jag bara titta på TV hela dagen och äta en liter glass.”Detta är dock självförlåtelse snarare än självmedkänsla. Kom ihåg att att vara medkänsla för sig själv betyder att du vill vara lycklig och frisk på lång sikt. I många fall kan bara att ge sig nöje skada välbefinnandet (som att ta droger, överäta, vara en soffpotatis), samtidigt som du ger dig hälsa och varaktig lycka innebär ofta en viss missnöje (som att sluta röka, banta, träna). Människor är ofta mycket hårda mot sig själva när de märker något de vill ändra eftersom de tror att de kan skämma sig till handling – själv-flagellationsmetoden. Men detta tillvägagångssätt slår ofta tillbaka om du inte kan möta svåra sanningar om dig själv eftersom du är så rädd för att hata dig själv om du gör det. Således kan svagheter förbli okända i ett omedvetet försök att undvika självkritik. Däremot ger vården inneboende medkänsla en kraftfull motiverande kraft för tillväxt och förändring, samtidigt som den ger den säkerhet som behövs för att se jaget tydligt utan rädsla för självfördömande.